söndag 9 januari 2011

Johan

Jag har alltid varit självständig och klarat mig själv och väldigt sällan bett om hjälp , det har ju inte gått helt felfritt genom livet men jag har klarat det .
Jag har alltid känt mig stolt över att jag klarat dessa ibland inte allt för roliga händelser som jag gått igenom och när jag säger inte roliga så menar jag INTE ROLIGA.
Sen träffade jag Johan och blir galet kär och trygg för första gången i mitt liv , vilket var jäkligt skrämmande i början men jäkligt skönt och glatt för det är så jag känner att mitt hjärta är glatt och jag är lycklig och trygg .
Men han är ju ute och reser en del i jobbet och alltid första dagarna när han åker i väg blir jag deppad och det känns som jag är själv och helt plötsligt inte lika trygg och saknaden efter han är enorm och mitt hjärta har liksom lite sorg .....
Trodde aldrig att en människa någonsin skulle få mig att känna så här och jag är så glad för det för jag älskar min Johan så jäkla mycket.




- Posted using BlogPress from my iPhone

2 kommentarer:

  1. Förstår att du längtar.
    Puss & Kram Fina syster!

    SvaraRadera
  2. Vilket fint inlägg. Vad härligt att du hittat hem i Johan. Det är du värd.

    En Bamsekram från storasyster via cyberrymden

    SvaraRadera